Nu går alla snart upp för att göra sig iordning inför dagens arbete och plugg...
Men inte jag... jag ska hem och sova snart, för jag har jobbat hela natten.
Tiden har i alla fall gått fortare idag än igår på jobbet. Haft lite mer att göra. Som tur var!

Kanske var mitt sista arbetspass på Ericsson med... Chefen ska ha möte med Manpower om ifall bla jag skall få vara kvar nu senare idag... (har jag skrivit det redan?) Ska faktikst maila henne nu med lite bra arrgument till varför de borde låta mig stanna istället för någon annan!

Kristoffer vill att jag ska komma bort till hans avdelning och äta en bulle med honom...

Har fortfarande inte kommit på vad jag skall klä ut mig till senare ikväll... Hm...!!!

// The Sims 2 på PS2 är väldigt beroendeframkallande

Jaha då sitter man på jobbet. Har ganska så exakt 7 tim och 22 min kvar på mitt arbetspass. Jag började vid 18.30 idag... För er som kan huvudräkning och har läst min rubrik, så kan ni räkna ut att jag ska jobba i samanlaggt 12 timmar. Halv sju till halv sju. Ucha... fruktansvärt länge. Natt dessutom. Hur skall jag överleva? Veta att alla andra i Sverige går upp när jag går och lägger mig.. det känns väldigt frustrerande. Jobbar i alla fall samma tider som Kristoffer nu. Nu är vi hemma samtidigt. Vi går inte om varandra längre. Det känns skönt i alla fall.

Funderar på vad jag skall klä ut mig till tills på fredag? Fritt val.. men det skall vara en känd personlighet. Får fundera på den...

Satte upp en ljusslinga på ballkongen innan.. det lyser så fint så fint. Fick lite mersmak utav det och satt upp adventsstjärnan i köksfönstret med. Fick sån myskänsla att jag bara var tvungen. Fint blev det, trotts att det är nästan 5 dagar för tidigt. Kunde liksom inte låta bli. Jaja...

Saras dödsanons har varit i tidningen nu. En från familjen och en från oss vänner. Det kändes hemskt att se en av sina bästa vänners dödsanons i tidningen. Ryser... Det var jobbigt då vi i lördags satte oss ner och försökte bestämma vad det skulle så i den. Man skall inte behöva skriva sin väns dödsanons när man bara är 21 år.

Jag är lite arg också... Arg för att det känns som om jag inte får vara ledsen. Arg för att jag hela tiden frågar mina vänner om hur de mår och hur det går. Men ingen som frågar mig. Precis som om jag inte skulle vara lika ledsen som dem. Jag vet att jag inte stod Sara närmast... Men tillräkligt nära för att detta skall ha påverkat mitt liv för all framtid. Tillräkligt nära för att jag skall vara helt förkrossad. Tillräkligt nära för att jag skall undra vad jag skulle ha kunnat göra för att hjälpa henne. Tillräkligt nära för att jag skall sakna henne hela livet. Tillräkligt nära för att jag ska behöva ha någon som frågar hur jag klarar det hela och hur jag mår. Jag vet att det låter barnsligt. Men då är jag väl det då... Jag tänker vara ledsen länge till, för jag älskade Sara som den underbara vän hon var. Skiter i om folk kommer börja fråga hur jag mår nu bara för att de läst vad jag skrivit. Medlidande är vad jag är ute efter här... Jag behöver det, jag med...

Tänkte nog köpa mina första julklappar i helgen.. Ska fråga om någon av syskonen vill följa med. Bra att börja nu så man har lite tid på sig. Räknade ut att jag skall köpa julklappar till sammanlagt 22 personer.. Och det är många. Men så är det när man har stor familj. Men vi går ihop och köper tillsammans syskonen och jag. Blir billigare så.

// Måste jobba nu...

Sitter på jobbet och bloggar nu.. Fy skäms! Nej, men ärligt talat så bryr jag mig inte om det just nu. Känner att inget riktigt spelar någon roll längre. Mycket av mina värderingar och sätt att se på livet som blivit ifrågasatta nu när detta hemska med Saras självmord inträffat.
Man kan verkligen inte ta för givet att en människa mår bar bara för att han/hon verkar må bra och säger att han/hon gör det. Om hon kunde göra det, utan att någon sett det komma... Vem kan då inte göra det? Man tar så mycket för givet här i livet. Jag måste sluta tänka att jag kan ringa den och den personen imorgon. Eller att jag skall ta itu med det ena eller det andra snart. Det kanske inte finns en morgondag att göra det på? Jag tänker ofta på att jag skall bli bättre på att höra av mig till mina vänner, att jag skall ringa oftare tex.
Imorgon skulle jag pch några kompisar åkt ner till Lund och hälsat på Sara och Emmy. Men nu finns hon inte kvar mer. Nu får jag inte se henne mer. Nu är hon borta.

Igår var jag hemma hos Saras familj tillsammans med Johanna, Ullis, Emmy, Malin och Gustav. Det var jobbigt, men ändå skönt på något sätt. Det blev mycket tårar och mycket minnen. Minnen om hur Sara var som person. Att hon tänkte på andra före sig själv, att hon alltid var glad och att hon klarade av allt. Det är sant som Gustav säger att visserligen har Sara inte fått ett kvantitativt liv, för hon dog så ung. Men hon har helt klart fått ett kvalitativt liv. Hon har gjort fler saker på bara 21 år än vad många andra inte ens göra på en hel livstid.

Hon viste att det fanns hjälp att få om hon velat ha den. Hon var en realistisk tjej som alltid tänkte igenom saker ordentligt innan hon genomförde dem. Hon viste att det fanns folk i hennes närhet som älskade henne och gärna hade ställt upp för henne. Hon viste att hennes familj fanns till hands. Hon viste att hon var älskad. Trotts detta valde hon att ta sitt liv. Hon gick sion egna väg, så som hon alltid har gjort. Hon ville klara av sin smärta själv, på egen hand.

Jag tror att det finns ett liv efter döden, därför tror jag också att Saras smärta nu är borta och att hon har funnit frid. Jag tror också att vi alla kommer få möta henne en dag. Men tills dess har vi dig oss nära i våran hjärtan och tankar. Jag kommer alltid att älska dig som den underbara vän du var.

Begravningen äger rum 7/12 kl 13.00 och jag vet att kyrkan kommer vara proppfull med folk. sara hade många vänner och hon berörde många fler än hon någonsin kunnat ana. Inga blommor önskas. Istället vill familjen att man skall skänka pengar till "läkare utan gränser", precis så hade nog Sara velat ha det.

Nu när jag har fått skriva av mig ltie så skall jag återgå till mitt arbete. Det håller i alla fall tankarna på avstånd.



// Sara Underbara

Tror jag precis börjat fatt vad det är som hänt.
Mina tårar rinner allt tätare nu.

"Where are we? What the hell is going on?"

Ska försöka ta mig till jobbet snart.

Om jag mår så här kasst, hur mår inte då Saras familj? Emmy hennes absolut bästa vän? Gustav som var hennes första och största kärlek? Om jag känner som jag gör, hur känner inte de då?

Igår var allt overkligt, idag har allt blivit mer påtagligt och hemskt. Vågar inte ens tänka på hur imorgon kommer att bli.

 Svullna ögon och rödfläckig hud klär mig inte...

Ska hon ligga på en kyrkogård nu då? Ska hennes dödsanons finnas med i tidningen så snart? Ska vi sörja henne redan? Hon var för ung. Önskar det hade funnits något som vi kunnat göra för att förhindra det som skett.



// Downpour

Det finns ingenting att säga...
Jag älskade dig så, jag älskar dig så...
Det snurrar bara i huvudet på mig. Mina tankar vill inte riktigt fästa.
Varför? Vi skulle ju åka ner och hälsa på dig nu på Fredag. Men nu får jag aldrig mera se dig.
Jag finner inga ord...
Du betydde så oerhört mycket för mig. Önskar jag hade hört av mig oftare.
Varför sa du inte hur dåligt du mådde? Jag hade velat hjälpa dig.
Du var nog den mest sprudlande och glada människan jag träffat. Du satte alltid alla andra i första rummet. Du var en bra vän. Du spred glädje och energi till folk i din närhet.
Bara man såg dig blev man glad. Du var en otrolig människa.
Tack för att jag har fått lära känna dig och ha dig som vän.
Du kommer alltid att fattas mig!
Du finns i mitt hjärta för alltid!



// Glömmer dig aldrig

Sitter hemma i sängen... Börjar inte jobba för ens 14.00 så det blir lätt att man stannar kvar ett tag i sängen på morgonen. Lyssnar på en massa musik. Skaffat mig en hel del nytt nämligen. BSB:s senaste album tom, fråga mig inte varför. Har inget annat album med dem så varför laddade jag ner det här?


Var på sjukhuset och tittade lite på min nya lillasyster Emma. Hon var sör, knubbig och hon hade jätte mycket hår. Hon blev arg på mig när jag lyfte på hennes täcke. Hon tyckte det blev kallt då. Men jag ville bara se hur lång hon var.


Oro på jobbet nu. Har en jobbig känsla i magen hela tiden. Väldiga nedskärningar. De har snart slut på inhyrda. Jag och Kriss är några av de få inhyrda som är kvar. Men vi lär få gå vilken dag som helst nu om jag förstod min chef rätt. Kriss manpower kontrakt går ut om bara 2 veckor. Kommer han få nytt? Kommer han hinna skriva nytt innan han får gå? Eller får han stanna på ericsson? Mitt går ut i Januari. Undra vart jag hamnar när de plockar mig från Ericsson? Jag är den som i förrådet (den avdelningen jag jobbar på) varit på ericsson kortast. Jag har varit i just förrådet längre än i alla fall 3 personer. Men det räknas inte. Ericsson tar någon från en annan avdelning och låter den personen ta min plats istället. För på ericsson räknas det tydligen inte om nan redan kan ett jobb utan om hur länge man varit där. Knepigt! På måndag vet jag nog hur det kommer gå för mig och mina inhyrda kamrater, för då har chefen varit på chefsmöte. Jag är i alla fall orolig. Inte kul när man inte vet hur det kommer bli.


Göteborg imorgon alltså. Kan bli kul. Koppla bort från jobbet lite. Fast det kan nog ara på sin plats att inte slösa allt för mycket med pengarna. Osäkra tider.


// Fars dag närmar sig

Då var helgen över och arbetsveckan har tagit sin början igen, som så många gånger förr.
Jag har haft en underbar helg i huvudstaden tillsammans med mina systrar och min mamma. En så kallad tjejhelg helt enkelt. Trevligt, trevligt!!!

STHLM (bilder kommer att dyka upp så småning om)
Vi anlände vid 14.00 tiden på fredagen, vid södra mälarstrand, lämnade våran packning på den båt där vi skulle bo och begav oss sedan av in mot gamla stan och restaurang Agaton. Vi var hungriga som varjar då et enda vi fått i oss hittills under dagen var frukost. Visserligen en rejäl sådan på hotell uttern strax utanför Gränna. Det blev en pasta med soltorkade tomater, basilika och kyckling. Efter måltiden drog vi oss tillbaka till våra små hytter på "den röda båten" och där gjorde vi oss iordning för kvällen. När detta vare gjort tog vi oss en långsam promenad genom gamla stan, förbi rikstadshuset, drottningatan bort, förbi sergelstorg (plattan) och sedan vänster ner på kungsgatan till Oscars teatern. Där fick vi beskåda musikalen "singing in the rain", ett mästerverk med mycket humor och häftig dans. Jag rekomenderar den verkligen. Se den när den kommer till Göteborg om ni får chansen. Efter detta blev det Agaton ännu en gång (inga andra restauranger som vi hitta var öppna) och sedan gick vi och la oss.
Lördagen bestod i stort sett bara utav shopping. Shopping, shopping, shopping... Gallerian, Sergelgången, PUB, SOUK, Åhlens, drottninggatan med alla dess affärer mm. Vi tog oss en lunch på Kungshallen med. Mycket folk, men okej mat. På kvällen avrundade vi med en bio, "solstorm" med Isabella Scoruppco (stavas?) och Persbrant. Den var sevärd. Innan vi gick hem och la oss åt vi på restaurang "Järntorgspumpen" som ni nog förstår låg i gamla stan vid Järntorget. Mysigt!
På Söndagen var det utcheckning vid 12.00 och då körde vi ut till Bagarmossen där vi hälsade på Sysslingen Emelie som pluggar i Stockholm. Vi fikade lite i hennes mysiga lägenhet, men sen bar det va hem.
Helgen var helt enkelt jätte trevlig och mysig. Nästa år blir det en ny tjejhelg, men utan shopping. Man får så förgjordat ont i fötterna utav en hel dags shopping. Trotts detta införskaffades det inte så mycket från min sida.
Mössa, skor, trosor, strumpbyxor, benvärmare, julgranskulor, toppstjärna och en rolig almanacka.

I natt fick jag en lillasyster till... KUL!!! Skall bli kul med en liten bebis igen. Visserligen kommer jag völ inte träffa henna jätte ofta. Men ändå! Namnet vet jag inte. Men pappa pratade något om Emma innan hon var född. Om det blev det får vi se. Anton och Emma är ganska gulligt ihop i alla fall!

Veckan som kommer blir ganska lugn. Men helgen blir desto stressigare. Shopping i Gbg med krilledill, Singstarmys med Emma, Tilda, Clara. Linda??, Basic i kyrkan med lunch på söndag, träffa Johanna?, Städa, diska, färdigställa tenta? mm. Men ingenting som inte hinns med.

Nu måste jag återgå till arbetet. Tog lite längre tid att sammanfatta helgen än vad jag hade trott. Som tur är så händer det inte så mycket på Ericsson nu för tiden. Ganska lugnt och skönt. Men tiden går saktare tyvärr. Hela 3 timmar kvar tills jag slutar och jag vet verkligen inte hur jag skall kunna fördriva den tiden. Men lyckas nog på något sätt.

// Min syster dejtar Fredrik Reinfeldt