Sitter på jobbet och bloggar nu.. Fy skäms! Nej, men ärligt talat så bryr jag mig inte om det just nu. Känner att inget riktigt spelar någon roll längre. Mycket av mina värderingar och sätt att se på livet som blivit ifrågasatta nu när detta hemska med Saras självmord inträffat.
Man kan verkligen inte ta för givet att en människa mår bar bara för att han/hon verkar må bra och säger att han/hon gör det. Om hon kunde göra det, utan att någon sett det komma... Vem kan då inte göra det? Man tar så mycket för givet här i livet. Jag måste sluta tänka att jag kan ringa den och den personen imorgon. Eller att jag skall ta itu med det ena eller det andra snart. Det kanske inte finns en morgondag att göra det på? Jag tänker ofta på att jag skall bli bättre på att höra av mig till mina vänner, att jag skall ringa oftare tex.
Imorgon skulle jag pch några kompisar åkt ner till Lund och hälsat på Sara och Emmy. Men nu finns hon inte kvar mer. Nu får jag inte se henne mer. Nu är hon borta.

Igår var jag hemma hos Saras familj tillsammans med Johanna, Ullis, Emmy, Malin och Gustav. Det var jobbigt, men ändå skönt på något sätt. Det blev mycket tårar och mycket minnen. Minnen om hur Sara var som person. Att hon tänkte på andra före sig själv, att hon alltid var glad och att hon klarade av allt. Det är sant som Gustav säger att visserligen har Sara inte fått ett kvantitativt liv, för hon dog så ung. Men hon har helt klart fått ett kvalitativt liv. Hon har gjort fler saker på bara 21 år än vad många andra inte ens göra på en hel livstid.

Hon viste att det fanns hjälp att få om hon velat ha den. Hon var en realistisk tjej som alltid tänkte igenom saker ordentligt innan hon genomförde dem. Hon viste att det fanns folk i hennes närhet som älskade henne och gärna hade ställt upp för henne. Hon viste att hennes familj fanns till hands. Hon viste att hon var älskad. Trotts detta valde hon att ta sitt liv. Hon gick sion egna väg, så som hon alltid har gjort. Hon ville klara av sin smärta själv, på egen hand.

Jag tror att det finns ett liv efter döden, därför tror jag också att Saras smärta nu är borta och att hon har funnit frid. Jag tror också att vi alla kommer få möta henne en dag. Men tills dess har vi dig oss nära i våran hjärtan och tankar. Jag kommer alltid att älska dig som den underbara vän du var.

Begravningen äger rum 7/12 kl 13.00 och jag vet att kyrkan kommer vara proppfull med folk. sara hade många vänner och hon berörde många fler än hon någonsin kunnat ana. Inga blommor önskas. Istället vill familjen att man skall skänka pengar till "läkare utan gränser", precis så hade nog Sara velat ha det.

Nu när jag har fått skriva av mig ltie så skall jag återgå till mitt arbete. Det håller i alla fall tankarna på avstånd.



// Sara Underbara