Jaha då sitter man på jobbet. Har ganska så exakt 7 tim och 22 min kvar på mitt arbetspass. Jag började vid 18.30 idag... För er som kan huvudräkning och har läst min rubrik, så kan ni räkna ut att jag ska jobba i samanlaggt 12 timmar. Halv sju till halv sju. Ucha... fruktansvärt länge. Natt dessutom. Hur skall jag överleva? Veta att alla andra i Sverige går upp när jag går och lägger mig.. det känns väldigt frustrerande. Jobbar i alla fall samma tider som Kristoffer nu. Nu är vi hemma samtidigt. Vi går inte om varandra längre. Det känns skönt i alla fall.

Funderar på vad jag skall klä ut mig till tills på fredag? Fritt val.. men det skall vara en känd personlighet. Får fundera på den...

Satte upp en ljusslinga på ballkongen innan.. det lyser så fint så fint. Fick lite mersmak utav det och satt upp adventsstjärnan i köksfönstret med. Fick sån myskänsla att jag bara var tvungen. Fint blev det, trotts att det är nästan 5 dagar för tidigt. Kunde liksom inte låta bli. Jaja...

Saras dödsanons har varit i tidningen nu. En från familjen och en från oss vänner. Det kändes hemskt att se en av sina bästa vänners dödsanons i tidningen. Ryser... Det var jobbigt då vi i lördags satte oss ner och försökte bestämma vad det skulle så i den. Man skall inte behöva skriva sin väns dödsanons när man bara är 21 år.

Jag är lite arg också... Arg för att det känns som om jag inte får vara ledsen. Arg för att jag hela tiden frågar mina vänner om hur de mår och hur det går. Men ingen som frågar mig. Precis som om jag inte skulle vara lika ledsen som dem. Jag vet att jag inte stod Sara närmast... Men tillräkligt nära för att detta skall ha påverkat mitt liv för all framtid. Tillräkligt nära för att jag skall vara helt förkrossad. Tillräkligt nära för att jag skall undra vad jag skulle ha kunnat göra för att hjälpa henne. Tillräkligt nära för att jag skall sakna henne hela livet. Tillräkligt nära för att jag ska behöva ha någon som frågar hur jag klarar det hela och hur jag mår. Jag vet att det låter barnsligt. Men då är jag väl det då... Jag tänker vara ledsen länge till, för jag älskade Sara som den underbara vän hon var. Skiter i om folk kommer börja fråga hur jag mår nu bara för att de läst vad jag skrivit. Medlidande är vad jag är ute efter här... Jag behöver det, jag med...

Tänkte nog köpa mina första julklappar i helgen.. Ska fråga om någon av syskonen vill följa med. Bra att börja nu så man har lite tid på sig. Räknade ut att jag skall köpa julklappar till sammanlagt 22 personer.. Och det är många. Men så är det när man har stor familj. Men vi går ihop och köper tillsammans syskonen och jag. Blir billigare så.

// Måste jobba nu...