Har precis kollat klart på "När lammen tystnar". Var ett tag sedan jag såg den nu, så det var en hel del man hade glömt. Den var lika bra som vanligt i alla fall. har proppat i mig en massa godis och ibumetin hela kvällen, så nu känner jag mig näst intill frisk igen. Det är konstigt med mig, jag hinner knappt bli sjuk innan jag är på bättringsvägen igen. Kanske är det för att jag hatar att vara sjuk?

Förra julen (2007) så var Kriss mamma med familj nere i Borås och sov över nägra nätter. Jag och Kriss lånade då ut våran säng och sov själva på luftmadrasser i vardagsrummet. Den första natten blev jag sjuk (senast jag kan komma ihåg som jag var sjuk), låg och kallsvettades, frös och kokade om vart annat. På morgonen när jag vaknade visade termometern på klar och hög feber. De andra åkte iväg för att handla mat och jag låg kvar hemma i sängen för att kurera mig. Under tiden som de var borta så fick jag bara för mig att jag inte ville vara sjuk längre. Jag ville kunna fira jul utan feber, jag ville kunna gå ut på juldagen utan skuldkänslor och jag ville kunna umgås med Kriss familj till fullo. Så jag liksom bara bestämde mig att "nu ska jag inte vara sjuk mer". När Kirss med familj kom tillbaka från affären stod jag i köket i full gång med att baka knäck. Sådan är jag... Jag hatar att vara sjuk, så då är jag inte det.

// 400mg