Nu är klockan 12.48 och jag ligger fortfarande i sängen. Det är meningen att jag och Kriss ska städa lägenheten idag. Vi har skjutit upp det x antal dagar nu så idag MÅSTE det ske. För det ser verkligen ut som ett bombnedslag hos oss.

Under helgen som gått har jag och Kriss sett på två filmer om folkmorden i Rwanda... Shooting dogs och Hotell Rwanda. Jag tycker helt klart den förstnämda var bäst. Den kändes mer äkta och med tanke på att de som överlevt massakern har varit med och gjort filmen så har jag nog rätt. Hotell Rwanda förfinade det hemska en aning med "lyckligt slut" och de såg till att FN inte blev till åtlöje, velket de i själva verket borde bli med tanke på hur de betedde sig när det verkligen hände 1994. Och att vi i västvärlden inte vet så mycket om folkmorden beror till en stor del på media. När detta hemska hade skett och över 800 000 tutsier slaktats till döds, fanns det endast en liten notis i BT att läsa och på första sidan dominerade nyheten om den nya djurungen som fötts i djurparken. Är inte detta helt sjukt? Men kanske är det som de sa i filmen. At det spelar ingen roll vad media visar i tv och i tidningar för vi i i-länderna skulle bara säga "oj, vad hemskt..." och fortsatt öta våran middag. Det berör oss, men ändå inte... Sick, sick, sick.... It makes me sick!



Ikväll är det avtackning av Olle som fått ny tjänst och tänker lämna oss. Kommer bli en hel del tårar, lite spex och sånger. Kommer kännas tomt i kyrkan utan Olle vill jag lova.

// Dags att göra den här lägenheten normal igen