Jaha då var det ny vecka igen... En rätt bra vecka känns det som. Jag skall bara jobba dagtider (visserligen 12-timmars pass, men ändå...) och till helgen kanske det blir spa... Jag hoppas det blir av redan den här helgen för jag är så sugen på att få masage, bli inpackad i oljor och sitta i sköna bad... Härligt!

Skall strax iväg och sola med systra mi... Skall bara få i mig lite mat först. Har faktiskt nyss gått upp. Helt galet jag vet, men jag har faktikst inte ställt om mig från mina långa nätter förra veckan ännu. Det är så svårt.

I eftermiddag blir det ett litet besök hos pappa och mina minsta syskon. Det minsta utav dem döptes igår. Det var en liten kille på raden bakom mig som fråga sin pappa om varför bebisen fick namnet Emma... Sen sa han "Blev bebisen en tjej nu då?"... Han var kanske 6-7 år och viste tydligen ingenting om hur det går till vid dop eller hur barn får sina kön.

Jag har alltid irriterat mig så mycket över hur folk som inte vet någonting om kristen tro och själva dopet, säger "Jag döper dig till" när de kanske leker eller talar om dopakten... Sedan tror de på fullasta allvar att det är via dopet som barn får sina namn... Som om jag inte skulle ha hetat Martha innan jag blev 15 år och bestämde mig för ett vuxendop?
Som när jag var liten och man i skolan pratade om dopet. Då blev alla så förvånade när jag sa att jag inte var döpt. "Har du inget namn då?" fick man till svars. Jag var så irriterad över att folk inte viste vad dopet innebar. Sedan växte jag upp och till min förtvivlan vet inte vuxna människor det heller.
Så låt mig förklara... Dopet är en akt där man lämnar barnets liv i Guds händer och beskydd. Man säger till Gud att just det här barnet vill följa honom. Man säger inte "Jag döper dig till..." utan "Jag döper dig Ida Martha Elisabeth i faderns, sonens och den helige andes namn".
Själv tycker jag det är knepigt hur den här traditionen med barndop kan leva kvar när Sverige blir ett allt mer okristet land. Vill man lämna sina barn till Gud redan innan de kan bestämma själva? Själv tänker jag inte döpa mina barn när jag får några. Utan de ska få bestämma själva om de sedan i vuxnare ålder vill döpas eller ej, lämna sig till Gud eller ej.
Jag vet att det är tradition för många det där med dopet och för min del går det jätte bra att de håller liv vid sina traditioner (även fast jag tycker det är lite knepigt), bara de vet vad det innebär och att det INTE har något med namngivning att göra.
Som ett sista tillägg till dessa rader vill jag bara säga att förr i tiden så registrerades barnens namn i och med dopet (alla barn döptes ju då, så det var praktiskt att fylla i namnpappren i samband med dopet) men nu för tiden registreras ett nyfött barns namn hos folkbokföringen.
Och jag vill också bara påpeka att jag tycker att dopet är en bra sak om man får välja det själv...

// Är du döpt som barn eller vuxen? Eller kanske inte alls? Skriv och berätta vad just du tycker om dopet!