Barndopets vara eller icke vara

Jaha då var det ny vecka igen... En rätt bra vecka känns det som. Jag skall bara jobba dagtider (visserligen 12-timmars pass, men ändå...) och till helgen kanske det blir spa... Jag hoppas det blir av redan den här helgen för jag är så sugen på att få masage, bli inpackad i oljor och sitta i sköna bad... Härligt!

Skall strax iväg och sola med systra mi... Skall bara få i mig lite mat först. Har faktiskt nyss gått upp. Helt galet jag vet, men jag har faktikst inte ställt om mig från mina långa nätter förra veckan ännu. Det är så svårt.

I eftermiddag blir det ett litet besök hos pappa och mina minsta syskon. Det minsta utav dem döptes igår. Det var en liten kille på raden bakom mig som fråga sin pappa om varför bebisen fick namnet Emma... Sen sa han "Blev bebisen en tjej nu då?"... Han var kanske 6-7 år och viste tydligen ingenting om hur det går till vid dop eller hur barn får sina kön.

Jag har alltid irriterat mig så mycket över hur folk som inte vet någonting om kristen tro och själva dopet, säger "Jag döper dig till" när de kanske leker eller talar om dopakten... Sedan tror de på fullasta allvar att det är via dopet som barn får sina namn... Som om jag inte skulle ha hetat Martha innan jag blev 15 år och bestämde mig för ett vuxendop?
Som när jag var liten och man i skolan pratade om dopet. Då blev alla så förvånade när jag sa att jag inte var döpt. "Har du inget namn då?" fick man till svars. Jag var så irriterad över att folk inte viste vad dopet innebar. Sedan växte jag upp och till min förtvivlan vet inte vuxna människor det heller.
Så låt mig förklara... Dopet är en akt där man lämnar barnets liv i Guds händer och beskydd. Man säger till Gud att just det här barnet vill följa honom. Man säger inte "Jag döper dig till..." utan "Jag döper dig Ida Martha Elisabeth i faderns, sonens och den helige andes namn".
Själv tycker jag det är knepigt hur den här traditionen med barndop kan leva kvar när Sverige blir ett allt mer okristet land. Vill man lämna sina barn till Gud redan innan de kan bestämma själva? Själv tänker jag inte döpa mina barn när jag får några. Utan de ska få bestämma själva om de sedan i vuxnare ålder vill döpas eller ej, lämna sig till Gud eller ej.
Jag vet att det är tradition för många det där med dopet och för min del går det jätte bra att de håller liv vid sina traditioner (även fast jag tycker det är lite knepigt), bara de vet vad det innebär och att det INTE har något med namngivning att göra.
Som ett sista tillägg till dessa rader vill jag bara säga att förr i tiden så registrerades barnens namn i och med dopet (alla barn döptes ju då, så det var praktiskt att fylla i namnpappren i samband med dopet) men nu för tiden registreras ett nyfött barns namn hos folkbokföringen.
Och jag vill också bara påpeka att jag tycker att dopet är en bra sak om man får välja det själv...

// Är du döpt som barn eller vuxen? Eller kanske inte alls? Skriv och berätta vad just du tycker om dopet!

Kommentarer
Postat av: Mam

Jo jag är döpt TVÅ gånger då. . .
När jag var bebis och kom till mina föräldrar hade jag en väldigt gammal och hög kyrklig farmor. När mina föräldrar berättade att de inte tänkte döpa
sin flicka blev hon förtvivlad. För henne var det så att OM det skulle hända det lilla barnet något, och barnet inte var döpt så trodde ju hon att det lilla barnet kom till helvetet. Mina föräldrar tyckte nog hon var gammal modig och barnslig och tänkte minsann INTE döpa sitt barn. Men min kloka morfar, fri kyrko brodern,

2008-02-25 @ 20:08:34
Postat av: Mam

Forts. . .
Han sa 'döp flickan så Anna kan få frid' . . .
Och så blev det. I tolv - tretton års åldern kom jag till tro. (Blev frälst) då tyckte jag att det var UR dumt att jag var döpt som barn. Hur kunde någon bestämma åt
mig? Så jag kunde INTE räkna mitt barndop som ett DOP, eftersom dopet är en symbolisk handling som visar att man EFTER man bestämt sig för att leva som kristen BEGRAVEr sin gamla (tänk syndiga) människa och stiger upp ur dopet som en ny (ren, vit, se dop kläderna) människa.
Så jag

2008-02-25 @ 20:17:11
Postat av: Mam

Forts. . .
SÅ jag lät döpa om mig! Och bestämde mig för att det skulle mina barn aldrig behöva grunna över. . . Så de är inte döpta som små. . . .
Men till min glädje- som tonåringar! Jag tycker var och ska bestämma själva. Men nu, som vuxen, hade jag säkert kunnat acceptera mitt barndop och förstå mina föräldrars val, min morfars KLOKA val. Men lättast blir det när man får bestämma själv.

2008-02-25 @ 20:23:33
Postat av: Martha

Det kunde jag väl ana att du skulle skriva en hel uppsatts.. :) Puss på dig mamma

2008-02-25 @ 20:31:35
URL: http://marthapartha.blogg.se
Postat av: Mam

Ja Jösses. . . Om det ändå funnits plats för en uppsats. . .
Det är så mycket ner jag vill säga. Om val. . . . Om att låta sina barn välja. Men jag hänvisar alla blogg läsare till en god mail konversation med MIG på hellenskrutt@hotmail.com
välkoma med dina frågor och din berättelse.

2008-02-25 @ 22:35:32
Postat av: Axt0r

jag e döpt asså men jag minns inte så mkt av d :P för d skedde då jag va liten bebbe.. :)

2008-03-04 @ 20:16:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0