I brist på ork och inspiration så blir detta inlägg kort. Vet faktiskt inte alls vad jag ska skriva. Kanske att man hör precis ALLT från min trappuppgång. Störande. Kan ibland få för mig att det är MIN dörr som öppnas. Stelanar då till för en sekund innan jag inser att det är grannen som kommer eller går. Tur att jag alltid låser.

Ibland har jag en konstig dröm. Den känns så fruktansvärt verklig. Och jag tror alltid att jag är vaken när detta sker. Jag drömmer att dörren öppnas och jag hör, jag verkligen hör steg som kommer närmare och sedan så verkligen känner jag hur någon sätter knät i sängmadrassen och sedan känner jag hur någon stänger in mig i täcket och typ kväver mig. Det är sinnesjukt hur verkligt detta är då jag drömmer det. Någonstans innan jag vaknar så verkligen troooooor jag att jag är vaken och detta sker på riktigt. Fruktansvärt läskigt. Tillslut lyckas jag alltid vakna i alla fall, fast det tar ett tag innan jag kan lugna ner mig och inse att det inte var verkligt. Aldrig haft en så verklig dröm och nu sker det ganska ofta att jag drömmer just detta. Kan det bero på att det är så lyhört från trapphuset? Ibland inbillar jag mig att det bor någon i vår lägenhet. Sånna historier har man ju hört om. Antagligen håller jag nog bara på att bli sinnessjuk.. Men läskigt är det.


Jag vet inte vad detta skall föreställa... Jag vet inte ifall de ger ett hemskt eller gulligt intryck heller....

Jag som skrev i början att detta inlägg skulle bli kort. Ibland kan man ha fel. Innan jag slutar skriva vill jag bara ge en länk till Emma. Hon och hennes brorsa har gett sina föräldrar en tidig julklapp idag. Och ja min kommentar var onödig, i alla fall lätt att feltolka. Jag hatar att städa. Jag hatar att diska. Och kanske beror det på att jag fått göra det mer än andra i min uppväxt. Kanske inte. Så att Emma och johan gör dett frivilligt är en väldigt bra pressent. Den sortens pressent får min mamma allt för sällan. Så nu var det slut på tillrättelsen av den kommentaren.

// Om sömnen ändå ville infinna sig