Kändes precis som om min lunga skulle spricka... Tog ett så djupt andetag så att det kändes som om luftblåsorna i lungan sprack. Som när man har en lite så där halvgammal ballong. Så att man kan trycka luften som är kvar i den dit man vill, men hjälp av händerna och göra små konstiga utbuktnader i ballongen. Så kändes det. I och med detta kom jag att tänka på en historia som min mamma har berättat för mig, om när jag var liten.
Jag var kanske 2 år gammal och det var jul. Och precis som alla småbarn var väl också jag väldigt intresserad utav det som lyste och ville undersöka adventsljusstaken i fönstret. Så jag skruvade loss den lilla spetsiga lampan och av någon anledning så stoppade jag ner tummen i hålet som blev. Gissa om jag fick en stöt? Jag blev så chockad så att jag sprang till mamma ropandes "Mamma, mamma... titta min tumme sprack". Självklart sprack inte tummen utav stöten, men det var mitt sätt att sätta ord på den känslan som stöten gav.



Varför jag berättar det här vet jag inte. Men att jobba natt är rätt långtråkigt och då kan man fördriva tiden med lite bloggande. Bara 2 1/2 timma kvar utav arbetspasset nu...

// Saras begravning var i fredags... det var jobbigt, men fint. (orkar inte skriva ngt längre om den... trött på att gråta och tänka)