När jag gick i ettan på gymnasiet så gjorde klassen en diktsamling med våra egna dikter i. "Kärlek och relationer" kallade vi den... Framsidan målades utav ingen mindre än mig och Johanna... En fin bild på en tjej som sitter och gungar från ett träd och kollar ut över havet och solnedgången. Här kommer några urdrag från den:

Pojken som bara ville ha lite sex

"Flämt och stön, flickan var så skön. I hennes närhet blev han kåt och vild, men sex förblev en önskebild.
En annan gång log pojken mot grannflickan den sköna. Men kärleken från henne dog innan han fick höra henne stöna.
En gång hade han handen på en flickas innerlår, men i hans hjärta lämnades bara kvar djupa sår. Hon lämnade honom innan de ens haft sex, han tröståt på några kex.
Men så en dag fick han sin chans, detta skulle bli en riktig romans. Men efter alla sina öl och sin höga promill, så stod tyärr hans manick still.
Men så på en fest blev han uppraggad av en tjej. Han tänkte "wow, det här kan bli en stor grej". Men när han sedan i rummet gick för att släcka, han tjejen på kudden i sängen däcka.
Ytterligare en gång var han igen nära sitt mål, men den här gången var flickan för snål. Hon ville bara gosa och mysa, han kunde lika gärna pysa.
Han hade misslyckats med alla sina försök, han som bara ville ha ett litet pök.
Men så en dag mötte han den rätta jäntan och det han nu fick uppleva var värt all sin väntan."

Av: Martha Gustafson

---

Kottar och leksaksbilar

"I dammet, bland smutsen på vägen sitter han.
Han med den bestulna framtiden.
Kriget svepte förbi som en kall höstvind utan dåligt samvete för de liv den blåste omkull.
Nu sitter han där bland avskrädet, föräldralös, bostadslös och med ett ben fattigare.
Redan vid fem års ålder har han fått uppleva vad som döljer sig bakom världens kulisser.
Men pojken är inte ledsen.
Han är inte heller arg eller rädd.
Istället strålar hans ögon av glädje och lycka.
Han har nämligen hittat några kottar att leka med.
Leken skingrar alla hungerkänslor, all smärta och allt elände.

I ett annat hörn av världen i ett stort kommersielt varuhus,
hörs ett skrik, ett barnaskrik.
Det kommer från en liten pojke.
Med röstens hjälp försöker han skrika sig till en femte leksaksbil.
Mamman ser trött och sliten ut.
Efter en kort överläggning ger hon slutligen med sig.
Med ännu en leksaksbil under armen går pojken hem.
Trots det syns inget leende på hans läppar eller några glittrande ögon som tyder på tacksamhet eller sällhet.

Två olika pojkar i två skilda världar.
Världarnas utseende styr pojkarnas glädjeämnen, men tyvärr också så mycket mer."

Av: Sara Magnusson

---

Anti teknis

"Teknis, detta teknis
Djävulens näste kan det vara så nära?
Ty för dessa missgärningar de gör mor vår stad
De äro icke några ärofulla människor
Ty för de förpestar
Men glädjeropen överröstar djävulens vrål
Å mitt Bäckäng, ljus i mörker
Förgyller staden
Men ack vi måste förstå att livet är då icke lätt på Sven Erikson."

Av: Sebastian Kopp

Detta var 3 helt olika dikter från klass SP1K... Roligt att ja kvar saker som påminner en om sin klass tycker jag.

Igår var det först 12 timmar arbetsdag och sen direkt till kyrkan för julspelsövning, Borås lucia tittande (med Clara) och julspelsuppvisning. Det gick bra allt ihop... Men sjukare blev jag. Var jag sjuk igår så vet jag inte vad man skall kalla det jag är idag. Sjukare kanske... På jobbet är jag inte idag i alla fall. Hur det blir imorgon frå vi se. Kanske ör jag friskare, kanske inte... 24 timmars lön, med helg tillägg är nämlige mycket att förlora. Men är man sjuk så är man.

// Host host host