När jag var liten, så liten att jag brukade komma in till mamma och pappas säng på kvällarna för att jag inte kunde sova. Fast egentligen ville jag nog bara inte ligga ensam utan vara nära mina föräldrar. Då i alla fall, när jag avr så liten så hände det att att vi fattade varandras händer jag, mamma och pappa. Jag låg i mitten och hade pappas hand i ena handen och mammas hand i den andra. När vi låg så på rygg kunde mamma viska "Känner du hur kärleken strömmar mellan oss nu??". Jag brukade ligga stilla en stund och bara känna efter. Och jag kände den faktiskt. Kärleken! Nu efterhand förstår jag ju att det var våra pullsar som slog i handlederna så att det kändes. Men just då var det kärleken som strömmade mellan våra händer. Jag var länken mellan mamma och pappa och jag verkligen kände kärleken från dem. Då var jag lycklig!

Jag kan sakna att vara liten.. Allt var så lätt och underbart bra. Nu är inte min mamma och pappa ihop längre, men jag vet att de älskar mig ändå. Lika mycket som när jag var så där liten och låg mellan dem i sängen, om inte ännu mer.

// Känns skönt att vara älskad